NICKOPOET.COM - MER POESI TILL FOLKET! - "Torsdagsintervju med Gunnar Högnäs"

https://nickopoet.com/2024/04/04/torsdagsintervju-med-gunnar-hognas/

Hej Gunnar. Hur står det till i södern?

– Helt bra, för att vara södern i norr. Men frågan är komplicerad. Man kan svara som i Amirika, alltså bara ”fint”. Sen kan man börja bena i samhällets och världens tillstånd – och se där, utsagan blir en helt och totalt annan.

Så är det ju… Jag har lagt märke till att du verkar rätt involverad i årets upplaga av Åbo Poesidagar (19-21 april). Berätta gärna lite om vad du ska göra där.

– Jag började jobba vid Åbo stadsbibliotek i mars 2003 och eftersom Åbo poesidagar ordnas med sisådär (i regel) två års mellanrum har jag varit rätt involverad i varje års upplaga (ingått i arbetsgruppen för respektive upplaga). Jag har alltså varit med på ett hörn i planeringen. Sedan brukar jag vara på plats i de biblioteksutrymmen där poesidagarna hålls, hjälpa till med det praktiska.

I år – liksom för ett par år sedan – ska jag sköta strömningen. Dessutom kommer jag att föra ett samtal med Jennifer Granqvist (under rubriken Fadermord – frigörelseord) om hennes debutsamling Gud var min pappa men han kunde inte krama mig. Eftersom det här blir de absolut sista Åbo poesidagar jag är med om att ordna (fyller 68 innan nästa gång och måste låta pensionera mig) har jag också tänkt orda om min diktläsning med devisen Dikt och sanning, förbannad sanning! (Eftersom Åbo poesidagar är ett inlägg i mitt jobb, har jag sagt att jag inte ställer upp med läsning av egna dikter.)

Jag har en fråga till dig som jobbar på biblioteket i Åbo? Det har varit svårt för mig att sälja mina diktsamlingar dit genom åren (förutom Rollatorgnissel under den järnblå solen). Vad kan det beror på tror du? För att jag gett ut det mesta själv eller bara ”otur”?

– Som sagt jo, jag jobbar. Började för 21 år sedan och fortsätter högst 20 månader till. Sedan är mitt aktiva yrkesliv överstökat. – Bibliotek använder sig av vissa finländska inköpsställen/-firmor, såsom Kirjavälitys. Sedan är ju efterfrågan på poesi i svensk tappning inte alltför stor bland kunderna. Jag sysslar inte alls med inköp och dylikt, så jag har ingen egentlig insyn.

Har du någon ny poesi på gång? Har ju gått några år sedan din förra diktsamling Notapparat som kom ut 2021.

– Som du säger, Notapparat kom ut 2021 och det var den fjärde samlingen sen Milstolpar i gärdsgårdsserien 2016. Jag har fortsatt att skriva i samma takt och har väl ungefär 300 nyskrivna dikter i ”datorlådan” – och ett ISBN-nummer för i höst. Men vi får se; jag hade tänkt ge ut redan i vår. Men även om det är roligt att – fortsätta – skriva, har jag liksom int haft lust för själva utgivningen. Några av de nya har publicerats i Horisont och i början av året i Nya Argus.

Du är ju inte den enda som skriver poesi i din släkt. Din far Kurt Högnäs har ju gett ut en hel del diktsamlingar fram tills hans bortgång samma år som Notapparat kom ut. Hur nära tycker du att din och din fars poesi är varandra och har du någon favoritdiktsamling av honom?

– Stilmässigt inte så nära, tycker jag. Min pappa var mer för att fila, slipa ner och koncentrera, jag är nog mer yvig och inriktad på annat. Men intresset för det svenska språket, dess möjligheter och begränsningar, det har/hade vi säkert gemensamt. Vi är/var både ordvändare och -vridare i själen. Jag kan inte lyfta fram någon direkt favoritsamling, handlar med om enskilda dikter i olika samlingar.

Vad skulle du säga kännetecknar din egen lyrik genom åren?

– Jag gick igenom gamla recensioner av min debut Ansiktet mot muren (1978) då vi städade upp efter mamma och pappa och överraskades av hur lika recensioner då som nu under det här årtusendet låter. På nätet finns en från den tiden (https://www.boksampo.fi/sv/kulsa/saha3%253Auacf4be20-7c11-4db2-8b16-47a04c929cfe) och en mening kan väl nämnas, eftersom jag råkar ha den till hands: ”G. H. är onödigt, kaotisk ordrik ibland, men överraskar med talande, stringenta bilder och kraften i dikterna är övertygande.” Jag understöder, hehe.

Avslutningsvis, du har ju gett ut alla dina diktsamlingar på eget förlag. Vilka skulle du säga är de största för och nackdelarna med egenutgivning?

– Fördelen är den flexibla kalendern. Och att man har fullständig kontroll – och det är kanske samtidigt den största nackdelen, det att ingen utomstående rusar in med röda pennan eller delete-knappen i högsta hugg.

Men jag tycker om att själv välja och vraka, sammanställa helheter. För mig personligen är mina böcker inte bara en samling individuella dikter utan också helheter, det är min strävan; inte enskilda målningar som råkar hänga i samma rum.

Det innebär att också dikter som i och för sig inte är så bra eller polerade kan rymmas med, såvida de har en plats i helheten. Precis som ett album/en LP kan innehålla bättre och sämre låtar, höjdare och spår som bildar andningspauser. Inte orkar man bara med fullträffar: viloplatser, spångar av mellanord behövs därtill!

Ok, tack för intervjun Gunnar och lycka till med dina uppdrag på årets upplaga av Åbo Poesidagar!

Skottdag vart fjärde år | skottdag året runt

Skottdag, det är det i dagens kalender. Å andra sidan lever vi i tider med konstant skottdag, för att tala klarspråk: inte ett dygn utan skott.

Förra veckan hasplade jag ur mig följande aforism -

Det går aldrig att hela med skottsalvor. Inte ens i självförsvar.

***

Men en av min bröder replikerade, att om en hare gnager på ett träd kan det nog behövas skottsalva. 

Med taxi till Diktlandia

Joakims politiska post är tung,
han är ju riksdagens taxikung.
Vill inte stranda,
vill köra för andra.
Mätaren klappar, för evigt ung.

Skrev en insändare till ÅU (Åbo Underrättelser) som jag avrundade med limerick.


Grand slam i taxiäkning (publicerad på nätet 19.2.2024)

Det är alltid på sin plats att ”skugga” makthavare och våra representanter i riksdag och fullmäktige. De politiker vi har valt är språkrör för oss – åtminstone är det så vi vill, hoppas och tror. Ja, de är också våra stuntpersoner, utför grovjobb och kinkiga uppgifter för vår skull.

Som det här med att åka taxi. Nu har det visat sig att SFP:s Joakim Strand är på väg mot grand slam, han har toppat riksdagsledamöternas taxiåk två perioder på raken. Den senaste (1.9.2023–31.1.2024) blev notan sammanlagt 3 768,60 euro.

Men inte är det ohemult, egentligen. Bara dryga 753 euro per månad, eller ungefär 25 om dagen.

Så nog är han värd en liten limerick, alltid!

Aleksej Navalnyj 1976-2024

Det är på många sätt och vis som om jag levde i en reträtt till den era som rådde då jag var ung (vuxen?) under 1970-talets andra hälft. Här en dikt ur min debutsamling Ansiktet mot muren (sen skulle det f.ö. dröja ett antal år, innan följande alster, Milstolpar i gärdsgårdsserien, utkom - 2016).


När jag i stort sett
inte var större än en vanttumme
såg jag människor
och de klättrade ner ur väggklockor
för egen hand
De stegade ut på uppodlade fält
och lyfte ut människospillror
ur mörker mörker
så att livet fick
återta dem
i form av tindrande maskrosor
De tog mig i hand
och vi marscherade för fred
men endel människor ville annat
Många höstisar senare polerades stövlar
fötter tvingades in i dem
det krävdes ordning
och jag såg skuggor återvända
till väggklockorna

Folkhälsan och poesin

I väntan på mer seriös poesi kan man limericka en insändare om aktuella ting.

Limerick om Folkhälsans kick (ÅU 24.1.2024)

Hos Folkhälsan väcktes visst större vrede
efter en ömtålig investering gjord av vd.
Han satte pengar på app,
skulle väl betalas av papp.
Som att leka tio stickor på ett bräde.




Vem bär ansvaret i härvan kring Folkhälsan? Vi listar fyra teoretiska scenarier (Svenska Yle 23.1.2024)

Krokben för lyrik och annan "smalare" litteratur

 Litteraturkritikern Vesa Rantama skrev en fin och viktig essä om diktens situation under Petteri Orpos regering i dagens Helsingin Sanomat.

Jag kommenterade den i en annan blogg, med ett inlägg på finska "Kohta runous on enää runoutta vain/vailla?"

Vem är han och hur blev han Gunnar Högnäs?

Som veckans gäst i Yles Radio Åboland rådbråkar jag min färd från då till nu. Under vägen finns etapper som "barnbrottsling" i sju års ålder, idrott i ungdomen, studietiden, diktskriveri, yrkesbanor... Medhavd musik hörs (tre låtar), varav det ena smakprovet (Radiohead) också får sin lyrik översatt till svenska och uppläst (uruppförande).

Veckans gäst 18.10. 2023 (ljudspåret)

Limerick på spåren - eller i snåren

Spårvagnar är mysiga, ganska romantiska. Tåg mitt i stan. I Åbo förstod man det inte för ett halvsekel sedan. Nu vill man reparera skadan och gräva upp gator och torg. Låta spårvagnen rida in i stan igen. Debatten för och emot kör på, pinglar till ibland. 

Jag skrev en Åbskyr limerick, man måste ju ta det hela med ro mellan turerna.

Bättre en spårvagn från Kråkkärre’
än en Funicular som funkar värre.
Bättre en framtidstro
än en Logomobro;
kontakt som gör problemen smärre.

Ingenstans mitt segel och ansiktet mot muren

I våras fick Ingela Strandberg Sveriges Radios Lyrikpris (2023) för samlingen Ingenstans mitt segel. Grattis!

I bloggen A room of my own noteras detta också. I kommentarsfältet tänker någon på Gunnar Högnäs debut, med anledning av den citerade dikten.

Den debuten hette Ansiktet mot muren och finns ju här.

Dra åt svångremmen från Vaalimaa till Korpo

En rätt knackig sonett. Men handlar om en regering med ganska så knackiga hjärnceller. Det "vår regering" behärskar är ändå försöken att få Finlands medborgare på knä. Så låt gå. Analysen är A och O.

Fattigmanssonett (klassmått)

Finlands regering, ledd av en Petteri Orpo,
vill ha tillbaka vårt land med kärr och hacka,
stoppa de rikas rika rikedomar från att sacka,
dra åt svångremmen från Vaalimaa till Korpo.

Hans Sancho Panza är en hon, Riikka Purra,
som vill föda folk med svett och bark i macka.
Och de som inte här är födda, kan man nacka,
packa som minkar, ge på båten – hurra hurra!

Orpo vid pärleport tror han är Sankte Petteri,
att han är förmögen skilja agnarna från vetet.
Men vettet flyger väck då girighet tar kontakt.

För Riikka och hennes boss Halla-ahos Jussi
är de som styr, ställer och girar i högersätet.
De döljer allt finstilt, Fausts konsultkontrakt.

Limerick om den sannfinländska förtryckspolitiken

 

Giv akt för sannfinlandisering!
Tänd på livets ekonomisering!
Bort med slöseri,
kreti och pleti
Praktisera klyftors integrering!

Jörnnästet

Mammutar har i regel frustat vidare till de sälla betesmarkerna, men deras skelett och betar kan fortleva. En bok som heter B & J - Scener ur ett skenäktenskap och är skriven av Philip Teir passerar revy mest varje dygn, just nu. Vilken fint läge för en liten dagslända, en limerick.

Nya arter, invasiva varelser

Språket - eller språken - är inte bara en ofantlig äventyrspark, utan också en obegränsad vildmark. Ibland dessutom ett intressant och inspirerande reservat (men det ska jag inte gå inpå nu). 

För några dagar sedan uppmärksammades tidningen Åbo Underrättelser om en ny invasiv art, åtminstone invasiv i språkliga domäner. Nämligen hortdur.

Sådant kan väcka "pennan" till krumbukter, glädjeskutt, med en limerick som följd.

***

Liksom bättre med hortar i dur
än andra hortar i moll och skur.
Vi har funicular,
far dit den far.
Det är nog tur med glädjetur.

”Ingen vanlig biblioteksfarbror”

"Redan under gymnasiet hade Högnäs intresserat sig för skrivande. Han skrev sci-fi-noveller som publicerades jämsides med noveller skrivna av bland andra Stieg Larsson.

Den första egna boken skrevs av en 'ung Gunnar med världsångest', och kom ut 1978.

- När jag flyttade till Åbo för att studera bodde jag med två pojkar från Nedervetil och deras kompis hade gett ut en diktbok. Jag läste den och tänkte att det där var ju enkelt, vem som helst kan skriva sådant där - typisk ungdomlig hybris.

Det visade sig inte vara så enkelt. Men en bok blev det och Högnäs var fast.

- Min hjärna blev en diktmaskin. Det var som en mani. Tanken att man ska skriva sin andra bok, och skriva den bättre är svår. Allt blev för krystat, och det ledde till att jag slutade skriva dikter helt."

Hela intervjun kan ni läsa i tidningen Bibban (1 / 2023).

Då grottmannen ställde till med lyxservice

Det är riksdagsvaltider och Sannfinländarnas (lite som Sverigedemokraterna på andra sidan havet) partiledare sprejade sin syn på kulturen, hon bekände färg med ordet lyxservice (luksuspalvelu) i en tv-debatt.

Riikka Purra kallar kulturen för en ”lyxservice” – får kritik av partikamrat (Svenska Yle, 22.3.2023)

Nu tänker jag mig, att vi människor har kultur - också - i generna. Har klätt väggar till och med i de allra tidigaste boningar med avbildningar. Har sjungit och trollat fram rytmer ute i det fria. 

Så att, som i följande lilla haiku.

Mannen i grottan
rister en buffelhjord på
väggen: lyxprodukt.

ChatGPT vid pärleporten

ChatGPT stod vid himmelsporten.
Sållade flinkt agnarna från lorten.
Vem skulle passera
eller så lida mera.
Sanningen maldes i kretskorten.

De-dem-dom - med limerick i språkets snabbmatskick

I Sverige vill man dra över en kam
och paja ”de” och ”dem” till dom.
Visst, kanske rättvist:
lösa en tvist med twist.
Men i Finland ger vi dom en dom.

Högnäs, Högnäs, Högnäs, Högnäs

Tre generationer (2020, 2021, 2023)

 

Ballongföljetong - limericktrick (hjärtattack)

Kina har inlett ballongutvidgning,
vill säkra cirkulationens riktning.
Men luften sköts bort,
försöket blev väl kort.
Tog inte allas hjärtan i besittning.

"USA sköt ner den misstänkta kinesiska spionballongen – Kina har uttryckt sitt djupa missnöje" (Svenska Yle)

"Kina bekräftar ballong över Latinamerika" (Hufvudstadsbladet)

Namn på den aboensiska resonanslådan för musik

Åbo ska få ett nytt musikhus. Efter omgångar med namnförslag och röstningsfinal har publiken avgjort. Fuga - på finska Fuuga - ska den nya byggnaden heta.

En skojig namntävling blev en limerick

Musikhuset ska visst kallas Fuga,
för i Åbo kan inte noter ljuga.
Men ingen funikular,
notan ska ljuda klar.
Så vi hoppas det får heta duga.

Gunnar Högnäs
Åbo

(Insändare i ÅU:s pappaerstidning 17.12.2022)

Iscensatt poesikaraktär

Kulturrådet i Norge har publicerat en skrift, Digtoplæsning. Former og fællesskaber av  Louise Mønster, Hans Kristian S. Rustad, Michael Kallesøe Schmidt. Den finns här i sin helhet.

På sidan 198 börjar ett kapitel som heter Podpoesi og mere end 100 digtere. Och följande sida innehåller ett stycke som Google translator serverar så här:

"Podpoesis gränssnitt påminner om Lyrikports, genom att det också presenterar poetens fotografier på en vit yta. Fotografierna på Podpoesi har dock ingen enhetlig estetik. De är alla i svart och vitt, men varierar i stil. En del av fotografierna är konventionella författarporträtt, och en del är utomhusfotografier med träd och hus som bakgrund, medan en del har en neutral bakgrund. Andra fotografier bryter med dessa vanligare och stiliserade former och har en uppenbart iscensatt karaktär.

Till exempel tittar Gunnar Högnäs fram bakom en vägg med en spegel i bakgrunden, så vi kan se hälften av hans ansikte och bakhuvudet. Freke Räihä stöder sitt huvud tungt med ena handen, medan han tittar in i kameran. Och Johan Jönson svarar inte på fotografens blick, utan tittar ner med glasögonen i pannan."

Märkväl att Podpoesi nu har stängt ner och inte längre finns. Men så här kunde det se ut.
Eller så här.

***

"Kulturrådet har som formål å stimulere samtidens mangfoldige kunst- og kulturuttrykk og skal bidra til å løfte fram kulturens rolle i samfunnet. Kulturrådet støtter kunst- og kulturprosjekter over hele landet, driver utviklingsarbeid og er rådgiver for staten i kulturspørsmål. Gjennom støtte til profesjonelle kunstnere, arrangører, utgivere og ulike kulturvirksomheter bidrar Kulturrådet til at kunst og kultur skapes, dokumenteres, bevares og gjøres tilgjengelig for flest mulig. Målet er at Norge skal ha et levende og mangfoldig kunst- og kulturliv."

"Arts Council Norway is the main governmental operator for the implementation of Norwegian cultural policy. Arts Council Norway functions as an advisory body to the central government and public sector on cultural affairs. The Arts Council is fully financed by the Ministry of Culture."

Ordfestival i Östhammar

Hösten glidflyger,

fäller sina löv. Färger
spränger i luften.

Gunnar Högnäs, Leverans från diktsamlingen Haiculdesac (2020)

Jag tycker att det är en mycket fin skildring i haiku-form av den årstid som kanske är den vackraste vi har, och som vi är mitt i just nu. Med alla sinnen öppna kan man åtminstone för en stund njuta av naturen och bli påmind om att världen i sig inte är så tokig ändå, även om, ja ni vet. Homo sapiens kämpar med sig själv. Med allt. Ibland mot.

Upplevelsen av det sköna och vackra i livet klarar vi oss knappast utan. Inte heller kan vi leva utan sådant som väcker vår fantasi, nyfikenhet, ger spänning, motstånd och vidgar våra horisonter på olika sätt. Det som får oss att känna en stunds njutning, frihet, bekräftelse, kommer nära, berör, förvånar, förströr, förundrar eller väcker engagemang."

Så står det i Josef Nyléns Ordförandebrev 7 / 2022. Det gäller Östhammars litteraturförening som ordnar Ordfestivalen (årets gick av stapeln för ett par dagar sedan, 15.10). 

Det är ju alltid trevligt då ens ordfestande sprider sig, exempelvis till Östhammar i Uppsala län. 

Lager på lager

Vi lär av historien att vi inte

lär av historien, därför lär vi inte

lära oss. Nyspråket är en tidskapsel:

aldrig igen betyder alltid igen.

Kultur på bibban

Kolla Kimitoöns biblioteks Facebook

 

Vattenbalett

Ytspänning seglar

i moln, som att löpa på

sjö i haikuland.

Bibbabukett

Efter att Lillholmsstipendiaten (- Svenska Folkskolans
Vänners vistelsestipendium -) berättat om sitt yrke som 
bibliotekarie/informatiker, sin roll som kulturpåverkare,
och samtidigt uppträtt som författare, med poesiuppläsning
(bl,a, med några nyskrivna dikter som också refererar till
Rysslands diaboliska överfall på "broderfolket" Ukraina)
på biblioteket i Västanfjärd 4.8 belönades han en bukett.

Här framför allmogetorpet Lillholmens paraddörr. 

(Foto: Pauliina Sandberg)

 

Lillholmsstipendiaten på Västanfjärds bibba

Lillholmen stipendiat Gunnar Högnäs i Västanfjärds bibliotek 4.8.2022 kl. 18.00

Diktaren, kulturpåverkaren och informatikern Gunnar Högnäs berättar om sitt arbete och poesi.

Kaffeservering. Välkommen!

Lillholmen stipendiaatti Gunnar Högnäs Västanfjärdin kirjastossa 4.8.2022 klo 18.00

Runoilija, kulttuurivaikuttaja ja informaatikko Gunnar Högnäs kertoo työstään ja runoudesta.

Kahvitarjoilu. Tervetuloa!


(Svenska Folksskolans Vänner - vistelsestipendier https://sfv.fi/sv/tavlingar_pris_stipendier/stipendier/ )

SUPpoesi - overwaterlyrik

Stå upp och paddla,

gå på vattnet, fjärma dig
från livets lögner.

Från musik till poetik - från notapparat till Notapparat

 
Vad allt kan ha påverkat (också) min poesiådra...

"'50 minuter dopning tidigt varje morgon' – progrocken var Gunnar Högnäs musikaliska stöttepelare när han skulle skriva studenten"
(Yle, publicerat 16.4.2022)

Lyssna på programmet via Arenan 
(utgår söndag 16.4.2023)

Algoritmen, Aspenström, Brueghel och döden

Döden bor i mig som en objuden gäst, en airbnb-resenär, en kartläggare av utrymmen och skrymslen, kanske ett frö, ett fisköga. Eller är döden en algoritm; den som lyssnat på Radiohead har också – den som läst Garp och hans värld har också – den som strövat genom Brueghel den äldres landskap har också – den som försjunkit i Wes Andersons filmatiska värld har också – den som seglat iväg med Aspenströms poesi har också – den som sett Lasse Virén falla och vinna har också – den som satt sig ner vid kusten i Åbolands skärgård har också – och ändå, när det kommer till kritan, trasslar algoritmen in sig i verklighetens oberäkneliga logik; för ingen har älskat dig så som jag har.

Bländad av finlandssvensk poesi

Med anledning av antologin Bländad av död och kärlek.
130 år finlandssvensk poesi
(Schildts & Söderströms, 2021)
Diktkommentaren ingår i
Nya Argus nr 4-5 2022.

Poesiåret 2021 – flygtrötta fåglar?

(Det här är eventuellt lika mycket en recension av utgåvan Poesiåret 2021, som en notering av kalenderns recension av Notapparat.)

Sajten Örnen och Kråkan har i några års tid publicerat en litteraturkritisk kalender, Poesiåret det och det. Nu finns den färska och femte i ordningen, Poesiåret 2021, i omlopp.

Kalendern ”vänder sig till alla som är intresserade av poesi, lekmän såväl som poeter; men särskilt till dem som arbetar med poesi i professionen: bibliotekarier, journalister, forskare, redaktörer, lärare, studenter…”

Den innehåller runt trettio enskilda essäer samt primus motorn Magnus William-Olssons genomgång av en ofantlig mängd diktböcker på svenska som inte behandlats i de enskilda artiklarna.

Så här skriver W-O själv: ”Sedan 2016 har jag läst nästan alla diktsamlingar som utgivits på svenska med ambitionen att nå en större offentlighet. Jag har också försökt att hålla mig ajour med svensk poesi publicerad på internet. Verksamheten har givit mig omtumlande erfarenheter och insikter i konstartens mångfald och variation. Liksom frustration av hur begränsad den offentliga bilden av svensk poesi i de stora medierna är, men också i tidskrifter, liksom i akademiska uppsatser och avhandlingar. Inte bara kanonbildningen, utan också litteraturhistorieskrivningen ter sig idag besvärande impressionistisk.”

Jag förstår att både örnar och kråkor kan bli lite flygtrötta och uppgivna i sådana luftrum – och att dessutom "tvingas" eller "tvinga sig" att konsumera en sådan överdos poesi i många herrans år. Men som bibliotekarie och intresserad av poesi tycker jag mig kunna skönja, här ur mitt markperspektiv, att det ovan sagda gäller – åtminstone i viss mån – också den litteraturkritiska kalendern Poesiåret i egen hög person.

W-O brinner för poesi, det är klart. Han är be- och inläst, det betvivlar jag inte. Han har en agenda, en mission, att ge dikterna den plats de förtjänar, inget tvivel om den saken.

Men, och här är kruxet, eller kraxet… På samma sätt som det kan inträffa på nationella och internationella plan, mellan människor i arbete och fritid, i relationer et cetera – att man avsiktligen eller oavsiktligen trycker ner andra, eller bara sänker dem en aning, själv flyger högre, för att komma upp på bärvindar ovanför andra, får jag den känslan (ledsen för det!) att W-O inte egentligen försöker se godbitarna, skapa intresse för poesin i stort, locka till läsning av respektive verk.

Ja som bibliotekarie och intresserad av poesi blir jag ju inte direkt intresserad av att befatta mig liksom, att kolla in närmare.

Och ändå skriver han i kalenderns förord: ”Kvalitativt är en överväldigande del av de etthundrasjuttiotre böckerna ur 2021 års utgivning som behandlas i denna kalender bättre än tidigare år. Kanske vittnar det om att poesin också på andra vis ägnas större omsorg idag.”

Jag undrar alltså vad W-O menar, trots sin förtrogenhet med de lyriska ansatserna och språken, med uttalanden som (beträffande Johan Rantala Bonniers samling Jag, du, vi): ”Vad ska man egentligen göra med dikter som den här?” Ja, ja som bibliotekarie och intresserad av poesi kunde man rentav vända poesin ryggen, vingarnas undersidor och segla vidare. Om meningen är att skapa goodwill för lyrikböcker behövs det kanske andra infallsvinklar.

Och då han kommer till två översättningsvolymer med en av mina nyare favoriter, Louise Glück, kan han måla ut henne genom en smått uttråkad hållning: "Men dikterna tycks liksom skrivna av nån som stoppat händerna i fickorna och ’härmar en som ser lugnt på världen’, för att tala med en annan nobelpristagare.”

Som poet däremot tar jag gärna emot Magnus William-Olssons kritik. För det första är jag tacksam att han fäster uppmärksamhet på att jag trots åtskilliga ”närläsningar” inte märkt ett saknat ”r” i verbet virvla.

För det andra vet jag via hans kritik att jag måste ha gjort något rätt, att jag inte kan ha misslyckats helt och hållet. Jag menar: inte kan ett punkband känna sig nöjt om kritiken kallar plattan mesig, eller en ambientartist om den karaktäriseras som oroväckande. På grund av W-O:s omdöme vet jag, att mina avsikter träffat rätt, även om inte just han godkänner eller tycker om dem.

Så att:

”Också Gunnar Högnäs (f. 1957) kommer för andra året i rad med en diktsamling. Den här heter Notapparat och ger ett rastlöst, näst intill maniskt intryck. Varför, tänker jag, ska allt detta publiceras? Varför ser poeten det inte istället som ett material att arbeta vidare med, för att kanske på några års sikt finna fram till en tydligare form. Ofta rinner jag bara igenom dikterna, men ibland dyker det upp en bild som känns intressant att undersöka. Vad är det till exempel för hus som här beskrivs? Och hur är det egentligen beläget?

Kvällshimlen vivlar
som en slak fallskärm.
Huset är sakta på glid

i mörkret, en maskerad
ubåt med okänd order
i barlast. Du simmar

förbi utanför fönstret,
med ditt huvud som
en självlysande fisk.

Hur kvällshimlen gör när den ’vivlar’ ser jag inte framför mig. Kanske, tänker jag, skulle det ha stått ’virvlar’ men varför skulle ’slaka’ fallskärmar göra så? Metaforen med huset som en ubåt är okay. Men den okända ordern – och i barlasten? Bilden av simmaren med huvudet som en ’självlysande fisk’ tycker jag dock är stark. Jag ser henom tydligt framför mig utanför ubåtsfönstret.”

Nyordssonett tjugohundratjugoett

"Hybridlivet är det nya normala
Coronabubbla, maskne, vaccinnationalism – även i år sätter coronans framfart tydliga spår i nyordslistan. Det konstaterar språkvårdaren Ola Karlsson."

Och mer om fjolårets nyord kan man läsa i hans krönika på Institutets för språk och folkminnens sidor (27.12.2021).

Här en Nyordssonett som ingår i Nya Argus 1-2 2022. (Fono betyder fear of normal. Vad de andra orden har i beredskap framgår ur krönikan eller ur själva Nyordslistan 2021.)

 

Notapparaten vid havet - Gunnar och Gurnah

Fint att förknippas med en Nobelprisförfattare.
Och by the way, by the sea är också en
av många händelsehorisonter i samlingen Notapparat.
(Köps ofta tillsammans påstår alltså Adlibris.)

 

Björn Wahlroos ger skralt med avkastning, Gunnar Högnäs nästan i överkant

Det hände sig en julafton på Åbo Underrättelsers webbsida, att två typer som inte har så mycket till övers för varandras världbilder och åsikter hamnade i samma nätkö.

 

Notapparaten i bokhyllan i pepparkakshuset

Bloggen Bokhyllan i pepparkakshuset nappade för en tid sidan på utmaningen Tisdagstrion: Böcker/författare från mina hemtrakter. Det blev Siv Bergman, Sara Razai (vars pappa var en av mina första bibbakolleger på stadsbiblioteket i Kristinestad) samt undertecknad:

"Den andra boken, Notapparat, har jag inte heller läst än. Däremot hörde jag några av hans dikter då Gunnar Högnäs besökte biblioteket och läste upp och berättade om sina dikter. Gunnar Högnäs bor i Åbo men växte upp här."

Skapardag också den dag/det datum skapelsen visade sig

Också en(s) födelsedag kan firas framför datorn, i lyriska tongångar.
Enligt vissa källor samma datum som Fjodor Dostojevskij kom till världen. 
Men förvisso - han håller numera hov uppe på parnassen, medan undertecknad
bara bankar tangenter i ett källarhål.

Poeten återvänder till brottsplatsen

I ungdomen jobbade jag mina första bibbaturer i Kristinestad, på det lokala biblioteket. Nu i medlet av oktober återvände jag - även om inte till samma byggnad som då (i slutet av 1970-talet, i början av 1980-talet) - för en ännu kortare seans, ett författarbesök med mellansnack och diktuppläsning. Det blev en mysig timme i det forna bankhuset vid torget.

I samma veva knöt Lotta Sjöblad ihop trådarna till en intervju i tidningen Sydösterbotten (21.10-2021) och knäppte några "shots" av brottslingen.

Bokkatalogen 2021 innehåller Notapparat

"Läser gör man för sig själv, men att samtala
kring gemensamma läsupplevelser är utvidgad läslycka.
Läsglädje. Läslycka. Det är ingen slump
att vi har sådana ord i förrådet."
skriver Wivan Nygård-Fagerudd
i förordet till Bokkatalogen 2021.

Skriver gör man också för sig själv.
Men det kan vara en glädje 
att göra det.
Och också att förmedla
och dela med sig av den glädjen.

 

"Lightversion av Eva- Stina Byggmästars poesi"

 Nickopoet.com, den poetiska oasen i litteraturens kungarike, recenserar Notapparat: 

"Jag läser vidare och Gunnar Högnäs diktar en del om kärlek i det sista kapitlet Invärtes som påminner om en lightversion av Eva- Stina Byggmästars poesi, där överraskande bilder målas upp genom dikterna ibland."

"Så vad har hänt sen sist i Högnäs diktuniversum? Mycket, men ändå inte mycket. Jag behöver inte läsa många sidor i en diktsamling signerad G.Högnäs innan jag känner igen hans finurliga diktstil."

"Det känns som jag sätter på mig en stickig yllekofta och ska bege mig ut på ett par dagars skogsutflykt när jag läser Notapparat. En vandring till en plats där Träden bär frusna/moln på sina axlar och vidare till Omsorg där Regn, en spikmatta/vänd upp och ner./Masserar höstens knopp till ro."

MEN:

"Notapparat är en redig skapelse på knappt två hundra sidor, där både dikter och prosasviter trängs bland sidorna. Jag hade nog hellre sett två olika böcker av dessa, än den helhet som blev till här. Varför då då? Jo, för att det blir lite för mycket av allt det goda och blir lite för råddigt tillslut för min smak.

Gunnar Högnäs dikter handlar mycket om natur. Det är träd, vind och regn genom diktjagets resa genom den frodiga vegetation som smyckar diktsamlingens sidor. När det gäller prosasviterna, så finns det mer variation där."

"Vad det innebär att vara människa" - se i Notapparaten

 Sveriges dagliga kultur- och samhällsmagasin Opulens kulturtipsar 15.10.2021: "Kulturtips: Från förlängd sommarkänsla till gladlynt poet"

"Efter fyra diktsamlingar kommer nu Gunnar Högnäs med sin femte, Notapparat, som är ett slags förklaring eller randanmärkning och innehåller en hänvisning till olika källor. För Högnäs är dikten ett sätt att beskriva, känna på pulsen eller ge värdet i ett nötskal.

Högnäs förra diktsamling, Haiculdesac, bestod av haikus. Även i Notapparat är han som bäst i de riktigt koncentrerade dikterna. Den konkreta enkelheten och direktheten i uttrycket tycks vara hans melodi. Många av dikterna är av existentiell natur, där han skriver om vad det innebär att vara människa och vart vi är på väg. Han blandar högt och lågt, stort och smått, ljus och mörker och glädje och sorg. De vardagsnära iakttagelserna är legio men även ordvitsarna. Gunnar Högnäs är en gladlynt poet och skriver med glimten i ögat."

Och Thomas Almqvists recension av Notapparat rubriceras "Språket som fest och vardag" (7.10.2021)

Diktmässande

På Åbo Bokmässa söndag 2:a oktober, sex minuter dikter i Runoviikkos Varsinais-Suomen runokimara.

I lyrikcocktailen bubblade också Ann-Charlotte Palmgren, Mia Rönkä, Sampo Sihvola ja Henriikka Tavi.

(Det ursprungliga fotot taget av Zoila Forss, här starkt beskuret.)

Hups, jag gjorde det igen, det blev en Notapparat

Ovanstående notis/reklam ingår för övrigt i Svenska Folkskolans Vänners SFV-magasinet 3/2021.

Åbo Underrättelser om | Haiculdesac | - "I stället blir bildspråket så mycket starkare"

Det har blivit dags att hinna ifatt, blogga om några recensioner av | Haiculdesac | (2020).

Ann-Christine Snickars var först ut med att recensera | Haiculdesac |  - "Känslans sjutton stavelser" (ÅU 29.1.2020).

”Drygt hundra dikter möter läsaren i samlingen. De har alla överskrifter, och nedanom varje trerading finns några ord i så liten stil att man får skärpa blicken. Det skapar en diagonal på varje sida. Hela det grafiska är väldigt omsorgsfullt utfört, i detalj uttänkt.

Dikterna är samlade i sex olika avdelningar, läser man noga kan man se att vissa teman tätnar i dem, först kretsar det kring till exempel ljussättning eller landskap, en av de sista avdelningarna handlar om kärlek, närhet, intimitet. Språkmotiv är allestädes närvarande.”

”Språket självt kan vara grunden till lustigheter, och Gunnar Högnäs har ofta använt den potentialen, ofta med en besk underton. Men haikun är ett nät med krävande maskor, och när man sållar hårt vad man vill säga är det mycket sådant som måste överges. I stället blir bildspråket så mycket starkare: ’Tystnad är språkets / tavelduk. Språk är tystnad / i underläge.’ Den dikten heter ’Övertalning’.

Det är befriande att se på dikter som autonoma föremål, som utställda. Då blir man också mer varse sig själv som betraktare och läsare. Och vad man tilltalas mest av eller vad man tycker är bäst får bli privat eller kanske till och med av underordnad betydelse.

De enskilda texterna går lätt att ta till sig, som bilder, som känslotillstånd. Också de som handlar om aktuella ting i tiden, och som man kanske har glömt när man tar fram boken om en tid, tillför en stämning och ett sammanhang.”

”I sista avdelningen finns mycket vackra dikter där man skymtar en bild av en äldre kär person, men där mötet liksom vittrat sönder, av tiden, avståndet mellan generationerna, av ting vi inte får veta (den här heter ’Rötter’): ’Huvud alldeles / vitt, en maskrosboll. Minnets / vind lagt sig till ro.’”

***

Och jämför gärna Ann-Christine Snickars överblick här nedan med omdömet i Poesiåret 2020. Litteraturkritisk kalender, där Magnus William-Olsson tyckte till: "Dikterna har inte bara titlar, de har också en liten fingervisning eller kommentar i foten på sidan, vilket skapar lätt kaotiska meningssammanhang... Greppet är inte särskilt lyckat."

Örnen ock Kråkan / Poesiåret 2020 om | Haiculdesac | - "kaotiska meningssammanhang"

Det har blivit dags att hinna ifatt, blogga om några recensioner av | Haiculdesac | (2020).

I Poesiåret 2020. Litteraturkritisk kalender, utgivare poesisajten Örnen och Kråkan, skärskådar Magnus William-Olsson De övriga böckerna.

Om | Haiculdesac | har han följande rader att komma med:

"Gunnar Högnäs (f. 1957) Haiculdesac är en helt annan karaktär. Dikterna har inte bara titlar, de har också en liten fingervisning eller kommentar i foten på sidan, vilket skapar lätt kaotiska meningssammanhang. Så har dikten 

Ljuset är mörkrets
sätt att synliggöra sig.
Bli ett med världen.

försätts med titeln 'Oraklet i Selfie' och kommentaren 'Årstider i ett. Vår höst'. Greppet är inte särskilt lyckat. Anti-haikus är inte en ovanlig genre, haikus som artikulerar sin poetik genom att förstöra. I bästa fall leder det till en förnyelse i tecknet av det samma. Men det putslustiga i Högnäs angrepp förtar, i mina ögon, effekten. Det mesta blir platt."

***

Det är naturligtvis inte lätt att skriva poesi. Men inte lätt att läsa och förstå heller, alla gånger. Det som för William-Olsson är putslustiga kommentarer är i självaverket rader med självständiga haiku-dikter som löper mera traditionellt från vänster till höger i en sträng, litet som undertexter i nyhetsprogram et cetera. W-O ser bara en kommentar till en viss haiku. I själva verket är raden "Årstider i ett. Vår höst" del av helhet som med titel och allt lyder:

Glimma

Poesi, alla
årstider i ett. Vår höst
blommar snöflingor.

Finsk Tidskrift om | Haiculdesac | - "behåller sin syrliga livssyn"

Det har blivit dags att hinna ifatt, blogga om några recensioner av | Haiculdesac | (2020).

I Finsk Tidskrift 3-4 / 2021 behandlar Jenny Jarlsdotter Wikström året som gått i poesin: "Alfabetets användning. Poesiåret 2020".

Granskningen av | Haiculdesac | återfinns i samband med underrubriken Vad kan bokstäverna?

"Gunnar Högnäs egenutgivna [Haiculdesac] är en samling haikudikter, men titelns återvändsgränd visar sig som en insikt i formens begränsning. En haiku är en återvändsgränd, men det gör att man kan slappna av och unna sig: 'Isbjörnen på sitt / isflak rakryggad, saknar / paddeluthyrning'. Högnäs behåller sin syrliga livssyn också när han förverkligar rolighetsprojekt. Hans haikuexperiment aktualiserar åter frågan om alfabetets användning jag tog upp i början. Vad ska vi egentligen med alfabetet till? Ska vi skriva haikudikter om klimatförändringen? Vad kan bokstäver och ord göra när de ställs emot smältande is och tinande kyrkogårdar?"

Nya Argus om | Haiculdesac | - "stramt hållna ögonblicksbilder...överraskande iakttagelser"

Det har blivit dags att hinna ifatt, blogga om några recensioner av | Haiculdesac | (2020).

I Nya Argus 1-2 / 2021 går Marit Lindqvist igenom ny inhemsk lyrik: "Dikter om bygd och blygd och regnbågsfärgade folkdräkter – det finlandssvenska lyrikåret 2020".

Beträffande | Haiculdesac | noterar hon:

"Till vardags jobbar Gunnar Högnäs som informatiker på Åbo stadsbibliotek, men vid sidan av brödfödan skriver han bland annat poesi. Debutsamlingen Ansiktet mot muren utkom år 1978, och sedan dess har Gunnar Högnäs gett ut några samlingar på eget förlag.

Gunnar Högnäs dikter kännetecknas allmänt av kluriga språklekar, en stillsam humor och välsvarvad ironi. I de tidigare diktsamlingarna har Högnäs visat att han har en säker blick för det överraskande och det absurda i vardagen liksom i språket.

I | Haiculdesac | ger sig Gunnar Högnäs i kast med haikun som form och i dikterna följer han stavelseformen fem-sju-fem, men i övrigt förhåller han sig fritt till de krav som allmänt ställs på en äkta, traditionell haiku.

Slutresultatet är stramt hållna ögonblicksbilder, aforistiska tankefrön som ofta bjuder på överraskande iakttagelser, reflektioner som andas melankoli snarare än munterhet, en form av stillhet snarare än ståhej.

Huvud alldeles
vitt, en maskrosboll. Minnets
vind lagt sig till ro."

Vasabladet om | Haiculdesac | - "rätt så imponerande diktbok"

 Det har blivit dags att hinna ifatt, blogga om några recensioner av | Haiculdesac | (2020).

"Att hantera en återvändsgränd" (2.9.2020) är rubriken över Kaj Hedmans recension i Vasabladet.

"Gunnar Högnäs har tidigare skrivit flera experimenterande och språkligt spännande böcker. Med 'Väggfönster' inledde han ett projekt med ytterligare dimensioner, Han har, med alla dess risker och fördelar, valt att ge ut på 'eget förlag'. Det syns också i hans nyaste, rätt så imponerande diktbok 'Haiculdesac'.

"Boktiteln är kongenial. Genom att ifrågasätta kärnan i haikuformen, och samtidigt bekräfta den, låter författaren rubriken tala för sig själv: haiculdesac. Liksom allt annat i dikten och livet är allt en återvändsgränd. Men då man kommer till slutet av återvändsgränden ser man sig omkring, och upptäcker alternativ."

"...för det allra mesta blir åtminstone den här läsaren mycket imponerad av hur bra Högnäs lyckats med att spika in sina egna teser kring och tolkningar av det ofullbordade i våra möjligheter att lösa livets mysterier och utmaningar."

"Det som gör Gunnar Högnäs kanske mest sammanhållna bok 'Haiculdesac' så lätt och bra att läsa är hans integration av smart självironi och knappnålsskarp realism.
      Till exempel i dikten 'Törnrosasömn' sammanfattar han sin egen både tro och skepsis i anslutning till haikuns väsen: 'Skelettets hundra / år av doldisskap, höljt i / köttets sarkofag.'"

Österbottens Tidning om | Haiculdesac | - "tack för att du gett oss dessa"

Det har blivit dags att hinna ifatt, blogga om några recensioner av | Haiculdesac | (2020).

Österbottens Tidning rubricerar sin recension "Trevlig diktsamling i haikuformat" (28.2.2020).

"Sviktande hälsa, åldrande, kommunikation, kärlek, förhållandet mellan tystnad och tal, samt fotboll med mera, avhandlas i haikuns korta, koncisa form. Resultatet är mångbottnat, underfundigt och tankeväckande." 

"Vissa av dikterna upplever jag att jag 'förstår', andra tror jag att jag förstår. En del förstår jag inte alls, medan jag bara älskar vissa."

"Efter att ha läst denna bok vill jag utbrista: 'Mera haiku åt folket.' Jag tror ju knappast att vi blir överösta med haiku i fortsättningen heller, men tack för att du gett oss dessa, Gunnar Högnäs."

Ja, var så god Janet Wallsten - och alla ni andra!

Bibbasonett. Klassificeringsmått

Eftersom jag jobbar på bibliotek är det väl inte så konstigt att jag ibland tangerar det här med bibbor också i dikt. Senast det begav sig var i coronatider, vårvintern 2021. I årets nummer ett - av tidningen Bibban - pryds bakpärmen av min sonett. Utgångspunkten är KAB - Allmänna bibliotekens klassifikationssystem (som har tio huvudklasser, från 0-9).

Bibbasonett. Klassificeringsmått

0     Bibliotek och journalistik är utgångspunkten
1     för ett filosofiskt, psykologiskt grepp om livet.
2     Att ta reda på varför tro som tro tar för givet
3     kan ju passa dem som kollar samhällsskicken.

4     Så varför inte resa världen runt i åttio böcker,
5     sätta sig in i det naturliga och mentala slitet,
6     kalkylera med vinst, förlust i teknikgebitet.
7     Behövs friska tag finns musik - öronsocker.

8     Språkens, litteraturens värld är nära paradis.
9     I historier om andra människor du hittar hem.
A    Så nästa gång du går till bibban, tänk på det.

B    Tänk på det, det är nog universum just precis.
C    Dessutom kan det rädda dig! Till liv och lem!
D    Men kanske bibbor bara är så skoj, ja du vet.