Det har varit ett år med flera fina understreckare för poesins del, åtminstone verkar det se så ut. Idag blev det klart att poeten Jukka Viikilä får årets Finlandiapris i skönlitteratur.
Vinnarromanen Akvarelleja Engelin kaupungista är Viikiläs första, efter två diktböcker. Själv tycker han (i en intervju för Yle, som jag här citerar fritt genom översättningar) att hans första prosabok är mera lyrisk än hans poesisamlingar. Han är också nöjd med valet av genre. Det är svårt att få en bred läsekrets för dikter, han valde att paketera sina meningar i romanform.
Romanen är egentligen den enda litteraturarten som säljer, så den är ett fint emballage för att lyriksmuggling till en större skara läsare, myser Viikilä.
Är den färska Finlandiaromanen med andra ord en smygseger för poesin? Eller visar den - också den - att dikten är ett till stor del förlorat kapitel. På samma sätt som årets val av Nobelpristagare. Många räknar, vill och önskar betrakta Bob Dylan som en fjäder i lyrikhatten. Själv är jag inte säker, övertygad om den saken. Till exempel Adonis hade varit ett mera framstegsvänligt val, ur poesins horisont sett.
Att poeter vinner lyrikpris är inte överraskande. Så att Catharina Gripenberg vann Sveriges Radios lyrikpris 2016 med sin Handbok att bära till en dräkt är i och för sig som det skall. Det man däremot kan hänga i julgranen är det faktum att hon är finlandssvensk, diktar på finlandssvenska. "Den finlandssvenska dikten är viktig men läses av ganska få", som Eva Pursiainen konstaterar i en artikel i Yle Kulturs temahelhet om poesi.
Däremot är Katarina Frostensons fullträff Nordiska rådets litteraturpris 2016 för hennes Sånger och formler ett rent "fall" framåt också för lyriken i sig.
Som sagt finns det fortfarande hopp för poesin. Men situationen är som ökenvandring på nattgammal is, så det är bäst att inte hoppas alltför mycket.
Tankesmedjan Magma har undersökt den finlandssvenska litteraturförsäljningen åren 2011 och 2015. Kanske det inte direkt brinner i knutarna, inte mer än på andra håll i världen. I vilket fall som helst säljer poesin i klenaste laget. Och om jag räknat rätt var inte heller de två stora förlagens poesiutgivning särskilt omfattande under innevarande år.
En snabb koll i Bokkatalogen 2016 visar att Förlaget - som visserligen debuterade först under höstsäsongen - gav ut en diktsamling. Också Schildts & Söderströms nöjde sig med sig ett lika blygsamt antal (den obligatoriska kvoten?) under samma tidsperiod; dessutom var det fråga om ett band med samlade dikter. Allt som allt stod dessa två aktörer för sju diktsamling, eftersom Schildts & Söderströms vårutgivning 2016 ändå bjöd på fem stycken lyrikböcker.
Också ifjol var poesiutgivningen på ett stort finlandssvenskt förlag, det vill säga Schildts & Söderströms, sju till antalet - och också då var en av samlingarna fråga om nyutgivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar